i ett nötskal

Det där med att lägga sig i tid är något jag helt tappat. Min kropp vägrar sängen. Hela dagarna går den runt och längtar. Men när det äntligen är dags säger det stopp. Min hjärna ligger just nu på huvudkudden och väntar på att min kropp ska pallra sig dit.

hjärnan: Kom igen nu kroppen. Nu sover vi.
kroppen: Vänta lite, jag ska bara skriva ett jätteonödigt blogginlägg först.
hjärnan: okej, lova att komma sen då.
kroppen: jag lovar. Ska bara gå ut i köket och äta muffins först. Och borsta tänderna. Och låtsas att jag är intresserad av vad som står i tidningen en stund. Och se om någon skrivit något intressant på facebook...